Jag kallar till vittne Uppståndelsens dag! (1) Jag kallar till vittne den anklagande [rösten] i människans [inre]! (2) Tror människan att Vi inte förmår sätta samman hennes ben [på nytt] (3) Visst förmår Vi det! Vi förmår [till och med] återställa hennes fingerspetsar [i deras forna skick]! (4) Men människan vill fortsätta att leva sitt syndiga liv (5) och hon frågar [misstroget]: "Och denna Uppståndelsens dag, när kommer den?" (6) [Den Dag] då blickarna grumlas [av fruktan] (7) och månen mister sitt sken (8) och solen och månen förenas - (9) den Dagen skall människan ropa: "Vart skall jag fly?" (10) Men då finns ingen trygg plats dit du kan fly! (11) Den Dagen [är du tillbaka hos] din Herre - målet för din färd! (12) Den Dagen skall människan förstå vad hon gjorde och vad hon underlät; (13) ja, hon skall se sig själv [sådan hon var], (14) även om hon söker ursäkter [för sina fel]. (15) SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för att snabbt få fram allt! (16) Det ankommer på Oss att samla [allt i ditt hjärta] och [att vaka över] läsningen. (17) När Vi läser den [för dig Muhammad], följ då uppmärksamt med i läsningen; (18) sedan är det Vår sak att göra dess mening klar. (19)

NEJ! Ni [människor] älskar detta liv och dess flyktiga [glädjeämnen] (20) [till den grad att] ni skjuter tankarna på evigheten åt sidan! (21) Den Dagen skall [någras] ansikten lysas upp av glädje - (22) de får skåda sin Herre - (23) medan mörka skuggor kommer att skymma [andras] ansikten - (24) de grubblar över det lidande som väntar dem. (25) NEJ! När [den döende] är nära att utandas sin sista suck (26) och de [anhöriga] frågar: "Vem har det botemedel [som kan rädda honom]?" (27) och han själv tänker att avskedets stund är inne (28) och vånda läggs till vånda. (29) Då återstår [bara] den sista färden till din Herre! (30) Men [denne man] hade ingen tro och han bad inte. (31) [När sanningen kom] förnekade han den och vände den ryggen; (32) och sedan gick han, högfärdig och självbelåten, tillbaka till de sina. (33) [Ditt slut] är nära [eländige förnekare]! (34) Ja, [ditt slut] är nära! (35) TROR människan att hon skall lämnas i fred att göra som hon vill [utan att ställas till svars] (36) Var hon inte en droppe sädesvätska, utgjuten [i ett kvinnligt sköte], (37) och blev därefter en grodd som satte sig fast - och som Han sedan skapade och formade [till människa i enlighet med den uppgift som skulle bli hennes] (38) och skapade av detta de två könen, det manliga och det kvinnliga (39) Skulle då denne [Skapare] inte ha makt att uppväcka de döda till nytt liv? (40)